cinnamonjournal

Det här med ytterligheter verkar vara en genomgående röd tråd i mitt liv. Från att gå till kalorikalas varje dag så scrollar jag ner till dagsintag som en femåring. Jag är absolut inte stolt över mitt beteende - jag föraktar mej själv. Det är inte ett kompensationsbeteende. Jag vet bara inte vad som är lagom. Jag vågar inte lita på vad som är för mycket och vad som är för lite. Således faller jag in i gamla rutiner som inte heller de är bra. För att finna nånting positivt så överäter jag i alla fall inte. Det negativa är underätande. Från att ha skyhöga blodsockervärden så går jag till att vara yr och vimmelkantig hela dagarna.

Dagvården har jag tagit semester från. Indirekt. För många frånvarodagar leder till avstängning så nu sitter jag i skiten och laborerar igen. Tråcklar på egen hand och inser att katastrofen är ett faktum om jag fortsätter gå i gamla fotspår.

Kalla det svacka, bakslag, återfall. Kalla det vad du vill, bara du inte kallar mej misslyckad och svag. Jag ger inte upp - jag har bara hamnat ur kurs..