cinnamonjournal

Idag slängde jag först in ett ben på Ica och sedan följde även det andra. Jag hade en plan vilken var att förbättra chanserna för att den här frukostläxan ens ska vara möjlig. Det är ju väldigt lätt att häva ur sej att saker och ting inte går och att man är oförmögen att kunna försöka när det faktiskt ÄR omöjligt då ingenting finns i skafferierna. Där har jag en del att jobba bort rent tankemässigt då jag slavsikt följt ett slags bantningsmåtto som lyder Det som inte finns hemma det äter man inte. Sant. Så vida man inte går lös på hyllplanen i skafferiet.

Mjukt bröd har alltid varit förbjudet på ett eller annat sätt i flera år så jag kände mej förvirrad bland brödhyllorna och till slut blev det något slags ole dole doff-val men inte ens då kände jag mej vidare tillfredsställd över mitt val: Formfranska är säkert väldigt gott men för att det ska kännas någorlunda okej behöver jag ett bröd som är nyckelhålsmärkt och som gärna är lika segt som en fotsula. Nu vet jag inte vad brödet heter men det ser ut som att käkmusklerna kommer att få arbeta i alla fall.

Vidare till påläggsavdelningen och där var det minst lika svårt att bestämma sej. Om inte väldigt mycket svårare. Jag måste ha sett ut som en olycklig hemlös jäntunge där jag stod och beslutsångesten lättade inte upp med tiden så jag kastade mej slutligen över en "trygg" burk med keso. Mjölken medförde inga tvivel: Jag har aldrig givit upp mellanmjölken och den är oförhandlingsbar. Jag älskar mjölk!

I morgon har jag alltså alla förutsättningar att lyckas med min läxa så shame on me om den inte blir av! Jag vill inte påstå att jag är lyrisk över att ta i tu med den men det känns bra att i alla fall ha inställningen om att det kommer bli bra. Önska mej mycket solsken och en förhoppning om en ljuvligt reklamfin stund.

Idag kom en behandlingsassistent hem till oss. Efter många, många dagar i svälttillstånd så är jag i princip bara sängliggande. Det är som att rullgardinen aldrig blivit uppdragen och dygnets alla timmar känns som en råkall natt. Jag är absolut inte så dålig som folk verkar tro att jag är. För Guds skull, de tror att jag är timmar i från döden medan jag egentligen bara har väldigt svårt att liksom ta del av livet. Det sitter en slags motivationspropp i själsomloppet.

Tanten hade gått förbi affären och köpt 1 liter minimjölk. Varsamt sträckte hon fram ett glas med nytappad mjölk och sa trugande: "Drick lite mjölk - det är BARA minimjölk..!" För första gången under morgonen vred jag på huvudet och talade med förvånandsvärt stark stämma: "Jag dricker bara mellanmmjölk!"