Minnen...
Jag har fastnat i ett kulturfack och lyssnar dygnet runt på Kent. Personer i maniska tillstånd kan behöva en lagom dos Kent för att tas ner på mänsklig och jordisk humörnivå men en person som ligger lite under medelhumör kanske bör hålla sej från den musiken för att undvika ett totalt depressionshaveri.
Ryggen mot väggen till sist
Äntligen slut
En svår situation, ja visst,
har jag drömt om så länge nu
En hand mot min strupe
och andas blir svårt
En hand runt min hals
klämmer allt för hårt
och benen dom bär
inte längre min kropp
Ibland är det nog inte nödvändigt att kunna klä alla känslor i ord. Man kan få för sej alldeles för mycket dumheter. I mitt fall borde jag spela lite gladare toner om hopp och glädje och i viss mån lite kärlek som jag kan prova att leva mej in i.
------------------------------------------------------------------------------------
Har börjat riva upp en massa gamla minnen i form av handskrivna brev som skrevs under en period då jag var på behandlingshemmet MHE. Just då kändes det som ett bra val av behandling men det var bara ett av alla tillfällen jag tagit för att slippa undan att försöka på heltid. Fem dagar på behandlingshem och 21 dagar i det egna hemmet. Kan det gå annat än jäkligt fel? Jag fick 21 dagar med fria tyglar och sen pendlade jag mellan psykiatrisk avdelning och behandlingshemmet. MHE bygger sin behandling på att utöva sina praktiska kunskaper på hemmaplan mellan behandlingstillfällena. Jag hölls mellan låsta dörrar för att ens ha en chans att få komma tillbaka till Mora. Visst, det var egentligen inte tvång men indirekt så var det ju det ändå men säkerligen bara en slags resperatorisk lösning just då. Ingen ville ta på sej ett "misslyckande" och det är förståeligt. Hur som helst så hittade jag ett vykort från en kär vän:
Ibland känns det som
om livet står helt still.
Och just det man är i
är inte det man vill.
Man känner sig så svag,
så vilsen och så feg...
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg.
Då öppnas nya vägar
och man får ett perspektiv.
Och plöstligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.
Och när man blickar bakåt
när man har fått distans,
så ser man att det svåra
var källan till en chans.
----------------------------------
Till en vän
I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och vart jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.
I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.
Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära -
min längtan efter dig
när jag inte har dig nära...
Gud, så jag saknar dig......!!
Jag vet att du är där..
