Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet..
Den där Stig Johansson hade verkligen insikt. För det är ju så det är. Dagarna bara passerar, månader och år rullar på. Man skjuter upp sina drömmar och mål och tänker att "det hinner jag göra sen". Jag står och väntar på att livet ska börja och det har jag gjort väldigt länge. Det är först nu som jag förstår att jag själv måste sätta mitt liv i rörelse. Jag står här med min lilla drake på jorden och väntar på att vinden ska plocka upp den - men jag kanske måste göra nånting mer för att få den att flyga? Jag tror att jag måste röra mej framåt.
Idag har jag täckt för alla speglar. Det verkar unikt att man kan gå upp 10 kilo över en natt så därför utgår jag från att ögat inte talar sanning och att anorexin vill spela mej ett elakt spratt. Hur jag hatar dessa dagar...!
"Det finns ett rum på jorden som jag både älskar och hatar. Undersökningsrummet. Där finns en mätsticka som noggrant räknar mina centrimetrar över marken. Där finns en våg som aldrig far med osanning. Jag kan aldrig lita på människor som säger "Du ÄR smal!" Vita lögner finns det gott om och de haglar när man ställer en fråga som berör ens utseende. Jag har i alla fall aldrig fått för mej att säga till en person att hon eller han är tjock om de frågar. Idag älskade jag vågen: 40 kilo. Det är 2 kilo mindre än förra veckan. Den biten älskar jag med rummet: Det är där jag får kvitto för mitt ansträngande jobb under en veckas tid. Men sen rycks jag ur min lycka när läkaren pockar på svar och kommer med vedervärdiga hot som inläggning och sondmatning. Det är ett evigt pusslande med lögner och att tvingas lova hit och dit om att det ska bli förändring från och med nu.
Jag gillar inte att ljuga egentligen. Men ibland måste man säga sådant som andra vill höra. Så enkelt är det. I min värld är det lag på det."
Dagboksanteckningar 2004
Idag har jag täckt för alla speglar. Det verkar unikt att man kan gå upp 10 kilo över en natt så därför utgår jag från att ögat inte talar sanning och att anorexin vill spela mej ett elakt spratt. Hur jag hatar dessa dagar...!
"Det finns ett rum på jorden som jag både älskar och hatar. Undersökningsrummet. Där finns en mätsticka som noggrant räknar mina centrimetrar över marken. Där finns en våg som aldrig far med osanning. Jag kan aldrig lita på människor som säger "Du ÄR smal!" Vita lögner finns det gott om och de haglar när man ställer en fråga som berör ens utseende. Jag har i alla fall aldrig fått för mej att säga till en person att hon eller han är tjock om de frågar. Idag älskade jag vågen: 40 kilo. Det är 2 kilo mindre än förra veckan. Den biten älskar jag med rummet: Det är där jag får kvitto för mitt ansträngande jobb under en veckas tid. Men sen rycks jag ur min lycka när läkaren pockar på svar och kommer med vedervärdiga hot som inläggning och sondmatning. Det är ett evigt pusslande med lögner och att tvingas lova hit och dit om att det ska bli förändring från och med nu.
Jag gillar inte att ljuga egentligen. Men ibland måste man säga sådant som andra vill höra. Så enkelt är det. I min värld är det lag på det."
Dagboksanteckningar 2004
Kommentarer
Trackback
